Tankens tre steg och olycksfallsprevention

Tvivla aldrig på din hjärnas snabbhet
arbeta i stället upp metoder att använda den

1. Lisa. Lisa puttar till det gula runda föremålet framför henne. Det rullar iväg. Lisa ler förtjust över sin makt över tingen. Kravlar efter och puttar en gång till. ”Boll!” säger mamma. ”Boll” säger Lisa, så gott det nu går. Varje sekund skapar hon en miljon nya förbindelser mellan olika nervceller. Några av dem ägnas bollen. En boll blir inte en boll förrän Lisa lärt sig ordet. Ordet skiljer bollen från alla andra fenomen och knyter en rad egenskaper till den. De hör till bollens natur. En apelsin blir inte en apelsin förrän Lisa lärt sig ordet apelsin. Det låter annorlunda än ”boll”. Långsamt erövrar hon världen. Gör den begriplig.

Men nu händer något extra obegripligt. Mamma får en rynka i pannan. Strax efteråt blir hon konstigt, stel i ansiktet och stel när hon tar i Lisa. Högst obehagligt. Lisa börjar nästan gråta. Om hon inte var så nyfiken! Rynkan och stelheten återkommer lite då och då. De verkar hänga ihop. Långt senare i livet ska hon förstå att detta är en process, en kedja av för henne obegripliga mikrohändelser med en början och ett slut. Hon har börjat ana vad som händer inne i mamma, inne i andra människor. Hon har börjat förstå deras känslor och tankar. Hon har börjat mentalisera.

Men sedan kommer pappa, sedan kommer syskonen. Alla har de sina egna processer. Alla samverkar och blir till en familj. Redan vid fem års ålder förstår Lisa vad man får säga och inte säga i just denna familj. Hon förstår att familjen är ett system, där många processer möter varandra. Men ännu kan hon inte sätta ord på det.

2.Trafikdöda. Det samhälle vi lever i har Homo sapiens skapat på i runda tal 250 år. Skapat bostäder, industrier och vägar mellan dem. Snabbt förstod man att den fysiska miljön hade sina brister. Samhället var inte byggt för sköra människor. Människor skadades och dog i industrierna och på vägarna. Det var obehagligt, dessutom obegripligt. Bäst låtsas att det är ödet, inget man kan göra något åt. Något man får stå ut med.

Men så började man räkna de döda i industrier och på vägarna. Det var flera hundra varje år, snart tusen, ja, fler än tusen. Och antalet bara steg. Det är de enskilda människorna som tänker fel, tänkte man. Vi får fostra dem eller avskeda dem, införa trafikregler och körkort.

Först på 1970-talet började trafikforskarna praktisera ett system-tänk. Föraren är ett system av oändligt många processer. Bilen är ett system av oändligt många processer. Vägarna och trafiklagstiftningen var två andra system av många processer. Dödsfall i trafiken går på några sekunder. De sker när brister i processerna kolliderar och hela system blir utan kontroll. Då förstår man också varför dödsolycksfall var så ovanliga i förhållande till antalet möjliga tillfällen. Det är inte en orsak, det är många. När man utvecklar en olycksfallsprevention utifrån detta tänk sjönk antalet dödsfall radikalt. Det har fortsatt att sjunka sedan dess.

3. Självmord. Självmord, tänker man först, det är så sällsynt. Dessutom är det obegripligt. Det är ödet, inget att göra något åt. Men så började man räkna de döda i hela landet. Det var flera hundra varje år, snart tusen, ja, fler än tusen. Nu ligger de omkring 1.500 varje år. Det är de enskilda människorna det beror på, tänker man, därför tar de sina liv. Och det finns bara en orsak, depression.

Men – även självmord går ofta fort. Det sker när många olika system krockar och personen tappar kontrollen. När människorna inte snabbt nog lyckas lösa sina problem, när de dignar av trötthet, när ångest och depression gör problemlösningen ännu sämre. När den till döden belastade medvetenheten inte längre orkar inkludera anhöriga så att ensamheten och hjälplösheten blir outhärdliga, blir till psykisk smärta. När flera försvarssystem brister samtidigt. Kanske är inte bara det fysiska samhället felkonstruerat, kanske tar inte heller det psykiska samhället tillräckligt hänsyn till sköra människor.

Men hur går det då med sjukdomen, med depressionen? Ja, den gör det mycket svårare, för en del alldeles omöjligt att leva. Men det är inte depressionen som dödar. Till sist är självmord en handling, inte ett symtom. Det är personen som dödar sig själv under inflytande av depressionen. Och mängder av andra orsaker.

Slutord. Lisa förstod tankens tre steg, objekttänkande, processtänkande och systemtänkande även om hon inte kunde sätta ord på det.

Trafikpreventionen förstod detta på 1970-talet, satte ord på det och tillämpade det.

Nu är det dags för suicidpreventionen att också ta steget över till systemtänket.

Lyssna på blåljus- och trafikseminarierna på den nationella konferensen 12-13 september. De är viktiga delar av suicidpreventionen.

Och på Thomas Brezicka, när han berättar om FRAM – Functional resonance analysis method. Det är ett sätt att mäta det som fungerar istället för det som går snett – en metod direkt importerad från trafikpreventionen!

Jan Beskow är psykiater, socialmedicinare och
suicidforskare sedan över 50 år.