Hjärnans långsamhet och otroliga snabbhet

I två år har 18-årige Kevin Hines mått dåligt. Skolprestationer och kamratrelationer vittrar sönder. Han vill inte in i psykiatrin! Dock har han en plan. Om någon ser honom, inte bara på ytan, utan djupare. Om någon frågar efter hur han mår. Ja, då kommer allt lösa sig. Så ska hans liv räddas.

Viljan att dö. Ju mer tiden går, ju hopplösare känner han sig. Ju närmare kommer den dag han fastställt för sitt självmord. Valet av metod är inte svårt. Han bor ju bara några mil från Golden Gate bron i San Francisco, en bro som många hoppar från men få överlever.

Till sist är den fastställda dagen där. Iklädd sina favoritkläder går han in till sin pappa kl. 6 på morgonen, som sömnigt frågar: ”Vad är klockan?”. När han får svaret och Kev bekräftar att allt är OK ber han Kev gå och lägga sig varefter han somnar om. Kevin sitter kvar, tårarna tillrar nerför han kinder. Efter en halvtimme reser han sig och går ur rummet. Efter frukost kör pappa honom till skolan. Han vill säga upp sina program utom engelska, som han gillar. Sedan deltar han i sitt livs sista engelsklektion.

På bussen ut mot bron finns många passagerare, men ingen ser hans förtvivlan. Därför sitter han kvar länge sedan bussen stannat tills chauffören vresigt säger åt honom att kliva av. Bussen ska vidare.

Människor som tänker hoppa från broar går ofta länge fram och tillbaka, vrider och vänder på sin situation. Ska jag verkligen hoppa? Skäl att leva? Skäl att dö? Kevin bara väntar, väntar på henne som ska rädda hans liv. Till sist kommer hon! Vacker och med stora solglasögon. Hon stannar upp, ber honom ta ett kort av henne. ”Här är ju så vackert!” Det gör han gärna. Så fort hon är ur sikte hoppar han.

Viljan att leva. Inom bråkdelen av en sekund far två års grubbel all världens väg. Han vet att han vill leva! Vet det så intensivt att han gör allt för att överleva.
Det lyckas! Han sträcker på kroppen och skär vattenyten med snedställda fötter för att minska trycket. Hittas, räddas.

En ortoped fixar alla ryggfrakturerna. En psykiater ställer in honom på mediciner för bipolär sjukdom. Sedan dess lever Kevin Hines ett normalt och gott liv. Men är minutiöst noga med sin livsföring och sina mediciner. Lever på föredrag och böcker om suicidprevention. Huvudbudskapet är: Fråga alltid!
Ja, detta väcker sannerligen frågor. Frågor att fundera över:

  • Varför vill Kevin dö? Eller bättre: Vilken process för honom fram till döden?
  • En del säger: Man ska alltid respektera människors önskan att dö? Ska man det? Vad innebär det?
  • Om man vill dö i två år och leva i bråkdelen av en sekund – vilket ska då gälla?
  • Varför ber han inte själv om hjälp? Varför bryter han inte tystnaden?
  • Varför ändrar han sig så snabbt?

På dessa och många andra frågor får du svar under den nationella konferensen om suicidprevention i höst. Anmäl dig nu!

Förbered dig gärna genom att läsa Kevins Hines egen berättelse om allt detta i Cracked, not broken. Surviving and Thriving After a Suicide Attempt. New York: Rowman & Littlefield Publ. Inc. 2013.

Jan Beskow är psykiater, socialmedicinare

och suicidforskare sedan över 50 år.